mittaventyriusa.blogg.se

Ja ni läste rätt, raggsockarna jag tog med mig har åkt på. Det blir alltid väldigt kallt här på kvällen/natten och sen har vi ju en riktigt kall vecka framför oss så det kändes helt rätt 😉 

Idag har varit en riktigt stressig dag med jobb mellan sju och sex. Mette, Emma och några av hästarna åker ju iväg på tävling nu tors, fre, lör, sön så det var extra mycket att fixa med idag. Förutom alla hästar som skulle ridas så hade Mette, Anna och Karin en hel del lektioner, tre av hästarna skulle tvättas ordentligt inför tävlingen och massor av grejer skulle packas. Dagens höjdpunkt var när jag och Emma red lektion för Karin på Piet och Handsome. Jag red Handsome, han är ganska liten och lite "pinnig" men det var väldigt kul att få svettas lite på hästryggen med Karins ögon på sig. Vi övade skänkelvikningar och att få hästarna att komma "loss" ordentligt. Lyckades tillochmed få till ett galoppombyte 😃 

 

Rött och svart idag!

 

Min frukost varje dag 😋

 

I

Redo för första hästen 🐴

 

 

Iceboots. Dessa sätter vi på Mettes hästar varje gång de har blivit ridna. Sedan får de sitta 30 min innan vi tar av dem igen. De är ungefär som en sån här påse som man gör istärningar i 😉

 

Det finns ju inte speciellt mycket för hästarna att göra i hagen så Sox har en fotboll för att hålla sig sysselsatt 😃

 

Nu på eftermiddagen/kvällen så har hemlängtansdeppen slått till lite igen. Försöker dock mota bort den så gott jag kan. Har en hel del "punkter" nedskrivna som jag läser igenom varje kväll för att försöka styra tankarna på annat. Tänkte ge er några exempel på sådana punkter. ( om ni tycker jag verkar störd så gör det inget, jag är beredd att hålla med 😜)

 

 

Det finns otroligt många som har det så mycket värre. Sjuka, fattiga och ensamma människor. 

 

Jag är lyckligt lottad som har fått en sådan här chans. Jag lär mig massor om hästar och chansen kommer aldrig att komma tillbaka. 

 

Detta är en 11 veckors lång utbildning som jag måste göra. Typ som lumpen. 

 

Tänk på dem i Biggest looser. De är där i många veckor utan familj och vänner. De är där för att göra enorma förändringar i sina liv vilket med all säkerhet är jättetufft för dem. Se resan som en tolv veckors avväjningsdiet. 

 

Jag kommer komma hem som en sjukt mycket starkare och tryggare person. Denna resa kommer utveckla mig till en bättre människa med bättre självförtroende. 

 

12 veckor är ingenting när man ser till ett helt liv. Tiden kommer gå fort. 

 

Jag har gjort det värsta. För var dag som går kommer jag ju ett steg närmare mitt mål. 

 

Alla människor här är snälla och jag lär mig bättre engelska. 

 

Hemlängtan är inget farligt. Det kommer bli extra roligt att komma hem sen och jag kommer uppskatta allt och alla hemma på ett nytt sätt. 

 

Se resan som ett maraton. Du har redan sprungit 8 km och kan omöjligt stanna nu. 

 

Killarna som jobbar här har varit ifrån sina familjer i över femton år. Jag borde inte klaga!

 

Jag har underbart stöd och pepp av folk hemifrån. Jag inser hur många underbara människor jag har omkring mig som jag älskar. 

 

Detta kommer lära mig att bli lugnare och tryggare i mig själv. Hela min trygghet tidigare har varit mitt hem, min familj och mitt jobb. Nu har allt det tagits ifrån mig och jag tvingas hitta tryggheten i mig själv. 

 

Mat och träning funkar bra här vilket jag inte trodde. 

 

Här finns massa rolig shopping att göra. 

 

Jag ska lära mig att visa lite mer jävlar anamma. Bita ifrån, hänga i och vara envis. 

 

Jag har massa roligt att se fram emot när jag kommer hem i vår och i sommar. Tävlingar, semester, jobb, utflykter, sommar och hästar. 

Om jag någon gång ska jobba eller plugga hemifrån i framtiden så måste jag lära mig att klara av det annars kommer det aldrig gå för mig att komma någonstans i livet. 

 

Hemma känns det som att livet bara rullar på i 180. Här känns det som att tiden går långsammare och jag får tid att stanna upp och reflektera. 

 

Hästarna finns kvar när jag kommer hem. Resten av familjen tar väl hand om dem. 

 

Det är nyttigt för mig att bli puttad utanför min komfortzone. Måste klippa banden nån gång även om det gör jävligt ont. 

Jag har verkligen allt jag behöver här och min familj är med mig hela tiden även om vi är en bit ifrån varandra. 

 

Jag slipper slask och kladd hemma. Här är vädret bra, solen skiner och jag kan passa på att få lite färg. 

 

Det finns massor med människor som tvingas vara ifrån sina familjer och ingen har hittills dött av det. 

 

Passa på och njut av att kunna sova mer och stressa mindre. 

 

Inse hur lyckligt lottad du är, många är avundsjuka. 

Jag är här på ett träningsläger. 12 veckor är ingen lång träningstid. 

 

Detta är en resa jag gör för min egen skull. Gör jag det inte nu så måste jag göra det senare i livet. Varför skjuta på det nu när jag redan börjat. 

 

Ingen tid här är bortslösad. Jag lär mig något nytt varje dag. 

 

Jag vill landa på Landvetter som en vinnare. Inte en looser. 

 

Det är som med träning-ju tyngre det är nu desto bättre resultat ger det i framtiden. 

Oj! Det blev en hel del visst men det är bara en liten del av alla tankar som mal runt i hjärnan varje dag. Jag tänker att om jag läser dem varje dag, morgon och kväll så borde det ju gå in nån gång 😃

 

Ha det bra allihopa så hörs vi imorgon igen 👊👊👊